Den Stora Stanken: Klosetten som fick Themsen att rinna över

En historia om det moderna avloppssystemets inte helt friktionsfria födelse och vad som föranledde den.

Inledning

Majoriteten av Sveriges befolkning tänker nog inte så mycket på hur vårt avloppssystem fungerar, vilket sannolikt är det högsta beröm ett avloppssystem kan få. Vi går på toaletten, tvättar händerna och diskar vår disk – helt utan en tanke på vad som händer sedan. När vi tar en promenad i parken går vi och beundrar växter och fåglar, tittar på när barn leker och önskar god fiskelycka åt de fåtal som trotsar vädergudarna och hoppas på napp. Jag vågar nog drista mig till att påstå att få av oss går och funderar på hur vi kan fly storstaden på grund av den outhärdliga stanken från avföringen som rinner i våra vatten. Men vad hade hänt om vårt avloppssystem plötsligt slutade fungera?

Den Stora Stanken aka ”The Great Stink”

Den Stora Stanken drabbade London sommaren 1858 och var en period av outhärdlig stank från Themsen. Stanken var så kraftig att de som kunde flydde från staden ut på landet, parlamentsledamöter och arbetare försökte förgäves mildra stanken med näsdukar och trasor medan de försökte arbeta. Värst var det nog ändå för de fattigaste som fick sin inkomst från att gräva i sörjan från avloppsmynningarna efter saker av värde som gick att sälja. Det var en tid när sjukdomsförloppet gick från att ena dagen vara frisk i en stinkande stad till att nästa dag vara del av stanken i staden.

Historien bakom Den Stora Stanken

Flera olika faktorer bidrog till Den Stora Stanken, men framförallt så var det den snabba fördubblingen av antalet invånare i staden. I kombination med detta hade man även tidigare beslutat att alla nya medelklassbostäder skulle föräras en helt egen vattenklosett. Med det befintliga avloppssystemet som leddes bort tillsammans med regnvattnet från vägarna så blev det överbelastat. Det smutsiga vattnet vällde upp ur kloaker, förorenade stadens dricksvattentäkter och fyllde Themsen – stadens viktigaste livsnerv – med avfall.

När vi anländer till sommaren 1858 så har problemet blivit så stort att det knappast talas om något annat i medier, bland vanligt folk, eller i de ledande positionerna i staden. Få vet dock hur man ska komma tillrätta med problemet. Eftersom London på den tiden är uppdelat i flera olika mindre ”kommuner” med eget styre är man rädd att tappa makt och kontroll över sin plats om man går med på en storskalig, centraliserad lösning, som den som Joseph Bazalgette föreslog.

Bazalgettes lösning

Joseph Bazalgette var en brittisk ingenjör som började sin karriär inom järnvägsindustrin, men som sadlade om till en tjänst under chefsingenjör Frank Foster på Metropolitan Commission of Sewers 1849 efter en period av sjukdom. Foster hade sedan ett tag arbetat på en plan för att förbättra stadens avlopp, vilket Bazalgette fick huvudansvaret för när Foster 1852 gick bort.

1856, två år innan Den Stora Stanken, hade Bazalgette slutfört planerna för Londons nya avloppssystem. Avloppsvattnet skulle framöver transporteras längre österut, bort från stadens centrum och ut i Themsens mynning. Det var ett omfattande nätverk av avloppsrör med mindre lokala avlopp som leds till större rör för att slutligen hamna i huvudavloppsröret som mätte över tre meter i diameter. För att få allt att flyta på – från låglänta områden till höglänta så inrättade man även ett antal olika pumpstationer längs vägen som lyfte avloppsvattnet där det fanns behov.

Planen för utbyggnaden av avloppssystemet godkändes just den där extra illaluktande sommaren 1858 av parlamentet och påbörjades 1859. När systemet slutligen stod färdigt 1875 hade folkhälsan avsevärt förbättrats. Dödligheten i vattenburna sjukdomar som kolera sjönk drastiskt, och stadens invånare fick för första gången på decennier uppleva rena gator och friskare luft.

Avslutning

Så nästa gång du tar en promenad längs en stillsam parkbäck eller låter vattnet rinna i handfatet utan vidare eftertanke, skänk en tanke till personer som Joseph Bazalgette och hans efterträdare. Det är personerna som ser till så den moderna stadens osynliga hjärta slår som det ska och befriar oss från sjukdomar och dålig lukt!

---