Vår historia med bly går tillbaka flera tusen år, förbi Romarriket och de Gamla grekerna, till provtagningar av isen på Grönland och torvmossar i Skandinavien. De äldsta tecken på att bly använts av människor kommer från Anatolien för ungefär 6400 år sedan. Sedan dess har vi människor använt blyet i allt från vattenledningar och konstruktion till bestick, väggfärg och kosmetika.
Tyvärr är bly också giftigt för oss människor. Även små mängder bly kan påverka vår hälsa negativt, både psykiskt och fysiskt, speciellt hos barn och unga.
Grönlandsis och bly i svenska sjöar
Genom olika tester kan vi följa blyanvändningen även här uppe i Norden, genom att undersöka iskärnorna på Grönland eller sedimentkärnor i våra svenska sjöar.
I en undersökning som gjordes av 19 svenska sjöars sedimentkärnor hittade forskarna förhöjda halter av bly för ungefär 2600 år sedan. Halterna steg under flera hundra år till att nå kulmen för ungefär 2000 år sedan, varefter de återigen sjönk i tusen år till nästa höjning. Vad det betyder i praktiken är att någon i “närheten” började bearbeta bly för 2600 år sedan och under de följande 600 åren var det fler och fler som hakade på.
Tidpunkterna stämmer väl överens med vad vi vet om blyanvändning och utvinning i övriga Europa. När Antikens Grekland började prägla silver, som utvanns av blymalm, damp det ner sediment av detta i Sverige. Romarna tog efter grekerna och produktionen ökade från ca 2600 år sedan till dess att blyfyndigheterna i Spanien började ta slut för 2000 år sedan. När sedan Tyskland ökade sin silverproduktion för 1000 år sedan ökade återigen mängden blyförgiftade luftföroreningar i Sverige.
Romarriket: En infrastruktur av bly
Romarriket är välkänt för sina vackra och välfungerande akvedukter och avloppssystem, men även för sin användning av bly i vattenledningarna (plumbum).
Romarna använde även bly i väldigt stor utsträckning i annan typ av infrastruktur, som avrinning- och bortledning av regnvatten, större vattencisterner för förvaring, och som fogar i byggnader, fasader och andra konstruktioner. Genom att hälla flytande bly runt armeringar av järn fick man inte bara en hållbar och formbar fog, utan även ett slags rostskydd för järnet.
Utöver byggnader använde man gärna bly i hushållen, för matbehållare, kastruller, vinbehållare med ett tunt lager bly på insidan, och till och med som tillsats i mat och dryck. Eftersom sötningsmedel var relativt dyrt använde man ofta en sorts druvsaft som sötningsmedel för matlagning. Den gjordes genom att man kokade ungt vin i koppargrytor med bly-liner på insidan då blyet ansågs ge en sötare effekt på maten än koppar. Även skönhetsindustrin använde bly flitigt i olika kurer, smink och behandlingar, mot hudsjukdomar, rynkor, som preventivmedel och ögonsalvor.
Trots att vissa romerska tänkare och läkare varnade för blyets skadliga effekter, fanns det ingen vilja från den styrande klassen att minska användningen. Vattenförsörjningen och byggindustrin var för viktiga, vilket gjorde frågan politiskt ointressant.
Romarna var utsatta för blyförgiftning från alla håll och kanter och vissa forskare och historiker har argumenterat för att kronisk blyförgiftning var en stor bidragande orsak till Romarrikets fall.
Medeltiden och renässansen: Nedgång och återkomst
Några hundra år senare var det dags för blyet att göra en comeback, denna gången betydligt närmare oss och med besked. En av de första medeltidsgruvorna som började bryta bly var Rammelsber-gruvan i Tyskland som snabbt blev en stor producent av silver. När man utvann silver gjorde man det från sulfidmalmer som även innehöll en hel del bly.
Precis som romarna så började man återigen använda bly för vattenledningar och byggnadsstrukturer. Även här tog sig blyet in i hemmen hos folket i formerna av dryckesbägare, glaseringar, matförvaring, men också för mynt och färgat glas. När man började använda skjutvapen var det självklara valet bly för själva projektilen. Med låg densitet och smältpunkt var det det självklara valet och har varit det ända till nutid. Vackra kvinnor gjorde sig än vackrare med smink innehållande bly och aristokratin var väldigt glad i att pudra sina ansikten vita för att visa sin anspråkslöshet.
Återigen kunde man spåra de negativa effekterna av blyförgiftning till aristokratin och de mer välbärgade.
1800-talets industrialisering: Blyets guldålder
Man skulle kunna tro att industriella revolutionens intåg skulle få blyföroreningarna att skjuta i höjden, men så är inte riktigt fallet. Vissa källor menar att den riktiga industriperioden ~1800-nutid endast har stått för 50% av den totala blyföroreningen, där resterande 50% är från tidigare perioder, som Romarriket, Grekland och Europa under Medeltiden.
Det betyder dock inte att vi inte släppt ut så mycket bly i vår natur sedan år 1800. Utsläppen av bly var som allra högst under andra halvan av 1900-talet och nådde sin högsta punkt 1970. Det är även under den här tiden vi börjar titta mer på de negativa effekterna av bly och blyförgiftning.
När urbaniseringen tog fart blev bly ett självklart material i vattenförsörjningen – trots att forskare redan på 1800-talet började förstå dess giftiga effekter. Många städer i Europa och USA fortsatte att installera blyrör, delvis på grund av påtryckningar från industrier som tjänade stora pengar på materialet. Den politiska viljan att reglera blyanvändningen var svag, då kortsiktiga ekonomiska vinster vägde tyngre än folkhälsan.
1900-talet: När vetenskap mötte politik
Precis som under tidigare perioder så användes bly flitigt i allt från vattenledningar och drivmedel till målarfärg och som glasering för keramik. Sambandet mellan bly och hälsoproblem blev allt tydligare, men politiska och ekonomiska intressen fördröjde åtgärder. I USA kämpade blyindustrin aktivt för att undergräva forskning om blyets faror, medan städer och kommuner ofta motsatte sig att byta ut sina blyrör på grund av de höga kostnaderna. Det var först efter omfattande kampanjer och skandaler, som den i Flint, Michigan, som lagstiftning började ta större hänsyn till folkhälsan.
Bly har idag fasats ut nästan fullständigt från våra hem och industrier, även om en del arbete kvarstår. Ett välkänt exempel från badrumsbranschen är krav på blyfria blandare till dusch- tvätt och bad, något som introducerats de senaste åren.
Nutid: Arvet efter blyet
Blyets popularitet har kommit från sina fördelaktiga egenskaper, som motstånd till korrosion, vikt, flexibilitet och motstånd mot strålning. Det används fortfarande med stor framgång i en rad olika områden, i batterier, som strålskydd och kabelskydd. Trots vår kunskap om blyets faror ser vi liknande problem idag med ämnen som PFAS, plast och aluminium. Historien visar att ekonomiska intressen ofta fördröjer åtgärder – men kan vi bryta mönstret denna gång?
Lämna ett svar